Hittade detta liggandes nånstans på datorn. Hade helt glömt bort den 🙂

Med lätta, ja nästan flytande steg går Jan fram över gatan.

Med tunga stapplande kliv tar sig Gustav ut ur bilen och går
fram till Jan. Jan däremot kan inte gå. Jan kan bara känna, känna att hans
skalle är krossad mot gatan, ”Fan”, Jan dör. Gustav tittar sig omkring, ingen
där, han tar kroppen som nyss utgjorde personen Jan och släpar den till bilen.
Han häver in Jan i bagageutrymmet med ett stön, borstar av händerna och tar upp
en låda med nya lampglas, går fram till främre ändan av bilen och byter ut de blodigt
krossade glasen. Slänger in lådan i bagaget igen och slår igen den med en smäll,
han sätter sig i bilen.

”Vad hände älskling?”

”Va?, nej, inget farligt, ett rådjur bara. Har du en
våtservett?”

Karin öppnar handsfacket och tar fram våtservetter, ”Här”

”Tack”, Gustav torkar rent händerna, tar ett djupt andetag
och släpper ut all luft i en suck, ”Nu åker vi”, han slänger ut servetterna
genom fönstret. ”Men Gustav, tänk om nån fågel börjar äta på det och kvävs?”,
”Ingen fara, säkert bara skator ändå och de små kräken förtjänar inte bättre”.
Bilen börjar rulla och 20 minuter senare parkerar Gustav bilen i garaget,
”Äntligen hemma”, Karin sträcker på sig.

Gustav stänger dörren och sträcker på sig, ”Gå in du
älskling så fixar jag väskorna, kaffe vore himmelriket”, Gustav kramar om
Karin, ”Okej, klart jag fixar lite kaffe”, Karin går in i huset. Gustav står
kvar och tittar på hur Karin går ut, när hon väl stängt dörren så sätter han
sig på huk med ansiktet i händerna. ”Vadfan ska jag nu göra?” Han reser sig upp
och öppnar bagaget och tittar på Jan, ”Idiot… lägga honom på väskorna” Gustav
suckar. Dörren öppnas. Gustav slänger ner bagageluckan och stirrar mot Karins
håll, ”Mmm, ville du något sötnos?”, ”Nja, går det bra utan mjölk? För vi har
ju ingen, bara socker”. ”Det går bra med bara socker”, Gustav ler, ”Okej”,
Karin går in i huset igen. Gustav lutar sig mot bagageluckan och känner hur
hjärtat bultar, ”Vad har jag ställt till med?” Han tittar sig omkring, får syn
på kanoten i garagetaket, ”Ptja, why not?”, Han börjar hissa ner kanoten, tar
Jans kropp och lägger den i kanoten och hissar upp den igen. ”Ahh, borta för
stunden i alla fall, så skönt” Han tar väskorna och börjar spola rent dem med
vattenslangen, ställer dem i ett hörn, stänger bagaget och går in till en varm
kopp kaffe.